wwhirlwind

”Jag vill leva, jag vill dö i Sverige.” Zlatans patriotiska reklamvideo för Volvo når sin klimax när han siktar geväret mot en ren i Lappland och sekunden senare dimper ner halvnaken i isvaken. Gåshuden tränger fram hos svenskarna och stoltheten över att tillhöra det avlånga landet blir total. Man ska ju vara stolt svensk, få känna den där underbara känslan av tillhörighet till sitt land! Yeah!! Eller?

Låt mig få dela något från den andra sidan av myntet från den vackra idyll som är midsommardansen, lösgodiset och jantelagen.

För en tid sedan gick jag på en folkhögskola där det i närheten bodde en familj bestående av mamma, pappa & ett antal barn. Ett av barnen led av en andningssjukdom som krävde professionell hjälp, mycket utrustning i hemmet och ständig uppsikt. Detta var något som de fick av den svenska sjukvården. Det fanns bara ett problem; familjen var inte född i Sverige, utan de kom från ett Balkanland. Till råga på detta var de också så kallade romer. Efter flera avvisningar på sin asylansökan blev det klart att det bara var en tidsfråga tills polisen skulle hämta familjen och deportera dem till deras ursprungsland. Konsekvenserna skulle som så bli att de inte hade tillräckligt med pengar för medicineringen av sin son; så de kunde antingen göra inget, eller så kunde mamman sälja sin kropp till läkaren i utbyte mot behandlingen. Ett ultimatum som aldrig ska behöva ställas någonsin, någonstans.

Trots aktion i många former under en tid från vår skola så misslyckades vi med att få beviljat asyl för familjen, och en septemberdag stannade skåpbilen utanför lägenhetskomplexet och familjen lämnade sitt hemland.
Jag tror att vi som människor har en strävan i våra liv. Dels att ha en tydlig identitet, men också vara del och känna tillhörighet av ett sammanhang. Två saker som ofta hänger ihop. Identitetsbilden har med tiden blivit mer och mer flexibel, och därmed blivit mer och mer synonym med exempelvis karriär, sexualitet, och att ”vara svensk”.
Ja men titta, nu kom situationstecknen fram, för att visa på min poäng…
Vad menar vi egentligen med att ”vara svensk”? På riktigt! Tänk över det lite…

Är det att springa runt en midsommarpenis i folkdräkt och sjunga ”små grodorna”? Är det att på bekostnad av ens liv aldrig sitta bredvid någon man inte känner på bussen? Är det att kolla på Mellis och käka tacos? Är detta vad Sverigedemokraterna menar när de skriver på sin hemsida om att anpassa sig och inte avveckla svenska traditioner¹?
Fast å andra sidan, häxbränning var ju en långlivad tradition för några hundra år sedan, det kanske är värt att återinföra…

Personligen skrattar jag åt den större majoriteten av de svenska traditionerna, och tycker de är rent ut sagt efterblivna. Trots det så har ännu inte skåpbilen med tonade rutor kommit till mig 02:30 för att köra ut mig utanför Sveriges gränser. Det är kanske bara en tidsfråga…

Även så; vem väljer att födas in i miserabla förhållanden som tvingar dem att för sin egen överlevnads skull komma till Sverige? Vem skulle vid sina sinnes fulla bruk göra det valet? För hur kan vi på annat än på valen som människor gör basera dessa lagstiftningar och kalla det rättvisa och god moral?
Ska de först lära sig vårt språk & kultur², eller ska de skickas tillbaka till en säker död för att de ”inte talar bra Sverige”?

 Patriotism är ett ord som ofta kommer upp i samband med denna diskussion. Vad är då patriotism, mer än ”God bless America” och viftande flaggor i vinden?
Patriotism i sin essens är att känna tillhörighet. Om det så är att vara svensk eller norsk, Modo eller HV71, eller vad som är godast av banankaka och chokladmuffins. Patriotism baseras på att det alltid finns ett ”vi” och ”dem”. Ju mer det betonas; desto mer konsekventa blir vi med att ställa upp våra krav för att få tillhöra gruppen, exempelvis att få ”vara svensk”.

Visst är det tilltalande med exklusiviteten! Ju mer exklusiv och krävande grupp, desto mer unik blir jag som medlem i den, desto mer styrks min identitet i gruppen.

Jag tror på en nyckel till att uppfylla längtan efter en tillhörighet utan uteslutning. En gruppering som finns till och är öppen för alla; oavsett sexualitet, etnicitet, karriär, ekonomi. Ett koncept som mer än något annat betonar att det är VI; och samtidigt på alla sätt förkastar det som är utanförskap. En i allt inkluderande gemenskap; med strävan efter att älska alla; Guds folk! Församlingen! Med sin identitet i att vara Guds barn!
Jag kan inte se om vi i vår strävan för att göra denna världen till något bättre, inte är redo att göra uppoffringar för andra människor. Detta som kan till följd vinna livet hos dem på bekostnad av vår äckligt höga levnadsstandard.
Eller, för att säga på ett annat sätt: Jag kan inte se någon lösning eller kryphål på att vara främlingsfientlig och landspatriot samtidigt som man strävar efter att följa Jesus i allt man gör, att vara konsekvent i att följa hans kärlek och omsorg för omvärlden. (Visst förväntar jag mig inte omedelbar tilltro och omvändelse till Jesus endast genom detta stycke, god moral finns även utan tro…)

Detta är mer än bara ett uttryck av avsky för främlingsfientlighet, detta är ett försök att öppna ögonen på ariska svenskar som lever i illusionen att vi lever i ett rättvist, fridfullt och fullkomligt samhälle, även här i lilla Sverige.

Jag drömmer om ett Sverige med öppna gränser, där människor grundar sina liv i sunda identiteter, och är redo att göra uppoffringar av sig själva till vinst för de som lever i lidande. Ett samhälle baserat på kärlek, omsorg, mångfald. Ett humant samhälle, ett steg närmre himmelriket. 

¹: https://sverigedemokraterna.se/var-politik/sverigedemokraterna-och-flyktingpolitik/

²: https://sverigedemokraterna.se/var-politik/sverigedemokraterna-och-flyktingpolitik/